onsdag 21 juli 2010

Du som snart ska känna färgens namn

Du som snart ska känna färgens namn
vilar litet ännu i min famn,
kvar en kort sekund vid drömmens rand
där allt formas lätt som lekens sand.

Så helt plötsligt är den åter där,
ljusets blick där alla färger är,
landar öppen först i min, men snart
spinner den omkring med väldig fart.

Golv som speglar dagerns matta glans
möter åter mjuka fötters dans.
Orden sjunger i ett vaket nu,
glittret följer allt det som är du.

Solen leker väg där jagets värld
väcker former längs sin upptäcktsfärd,
allt från spring på fält till kryp i vrår.
Ljuset letar gömmen där du går.

Så driver lövens följen

Nog regnar det om hösten.
Vart skede har sin gång
men säg mig, vems är rösten
i vilsna vindars sång?

I välkänt vemod slår den
med dov och dunkel bas
de mörka mollackorden
mot fönsterrutans glas.

Så driver lövens följen
mot platser utan namn
där deras tunna höljen
blir ett med mullens famn.

Nog regnar det om hösten.
Vart skede har sin gång
men säg mig, vems är rösten
i vilsna vindars sång?

tisdag 11 augusti 2009

Bara ord

Det är så tyst i natt så kallt

ur min famn strömmar värme

lyssnar inuti söker

blottar några ord
funna där i sömngångarvaka

ty nu kan det inte längre hjälpas

då alla önskningars stigar
leder mot tröstens
varma hägn

söndag 9 augusti 2009

Någonstans bortom

Någonstans bortom finns orden som koder.
Sällsynt ehur att de någonsin når
hit till min penna, där tystnaden råder,
gäckandes syftet med skriftliga spår.

Någonstans bortom kan kanske det äkta
skapa ett språk som vi båda förstår.
Hur blir de innersta skrifterna väckta?
Orden är trolltagna. Tystnad består.

måndag 6 juli 2009

Vid tanken på din andes fria fläkt

Precis den stund då himlen börjat glimma
av stjärnors tysta kall att varsamt strö
sitt ljus där dagen lagt sig ned att dö
går hemlig längtan ännu att förnimma.

Kom mjuka vind från ängens våta dimma
berusad med en doft av slaget hö
och finn din väg bland blomsters fallna snö
på sällsam färd i nattens skymningstimma.

Smek fönstrets vita glipor upp på glänt
isär med kraft så sinnlig, så direkt
att stolta stjälkar darrar i sin vas.

Berör den varma hud där pulsar bränt
vid tanken på din andes fria fläkt
som rör sig där så nära immigt glas.

söndag 17 maj 2009

Då vinden vänds i storm

En dov och basstämd molltonsvind hörs sjunga
från skogen där den späda grönskan står,
rör hastigt om i övervintrat snår
betraktad av konvaljers blyga klunga.

De nyutslagna löv som nyss fick gunga
helt stillsamt i en fläkt av tidig vår
ger vika för de stråk där vinden går
och darrar då de möter regnets tunga.

De ögonblick då vinden vänds i storm
förblir om än de inte går att se
med tydlig blick av den som inte vet.

Med sådan vetskap om det som gav form
kan möjligtvis ett vaket sinne ge
en öppning mot et inres hemlighet.

torsdag 12 februari 2009

Du som öppnade porten

Du som vågade steget och öppnade porten,
beredde en väg mot din innersta borg,
tog risken i spelet och visade korten,
den hand som du samlat i noggrann försorg

Kanske fälldes det tårar av eld i ditt sköte
och tårar av sorg i din tröstande famn,
en sälta som svider i ärr från det möte
då själen blev märkt med den älskades namn.

Visst är isvinden kall när den drar genom salen
där den inbjudna lämnat ditt dukade bord
fast du vågade ett av de svåraste valen:
att blotta och ge dina innersta ord.

Men som blomman som vidgats av solljusets hetta
är den öppnade själen som vackrast ändå,
så skön i sig själv att den långt efter detta
har kraft och förmåga att blomstrande stå.

Du som en gång haft modet att öppna till rummet
som gjorde dig synlig och möjlig att nå
kan aldrig förfalla till livsledans stumhet.
Den själen som blommat är skönast ändå.

söndag 25 januari 2009

Gränser som människor satt

Överallt runtom världen den vida
finns det barn som ska vaggas i natt
och få komma till ro på var sida
om de gränser som människor satt.

De vet inget om ledningars salar
eller planer som mackter tänkt ut
fast de dyrköpt är med och betalar
för de styrandes alla beslut.

Så vart slag vi planerar att strida
ska beskådas i ljuset av att
överallt runtom världen den vida
finns det barn som ska vaggas i natt.

onsdag 31 december 2008

Nyårsbal

Att finna en inbjudan gömd i sin post
förseglad med kungligt emblem
vars utsmyckning gnistrar som kronornas frost,
vars skönskrift i sig är poem,
får händerna varma av liv då de skälver
i takt med det febriga hjärtat som slår
vid tanken på ramar förväntningar välver
kring kommande år.

Vad döljs bakom fönster med gyllene karm
och dörrar med silverbeslag?
Vad yttras för ord där i festyrans larm
då nyårets natt blir till dag?
Så lätt att försjunka till drömmarnas dyner
invid horisonten där luftslottet står.
Allt skönare blir dess begärliga syner
för var dag som går.

Så varför blir oron en tätare gäst
allt närmre det firandets natt,
ger ostadig hand, då man klär sig till fest,
beblandas i sånger och skratt?
Än darrar gestalten i glänsande kläder,
än spanas det ivrigt mot lysande sal
vid inledningssteget som högtidligt träder
till nyårets bal.

onsdag 19 november 2008

Etna

Betänk, vem kan väl blända
som hon med bördig slätt
perfekt för druvors skörd?
Men likväl kan det hända
envar som blir förförd
av ståtlig silhuett
att åtrån, den nyss tända
beslås med tvekans rätt
för blir den jungfrun rörd
kan ödesvägar vända.

Men trots det stråk av fara
som kantar varje spår
mot hennes krönta topp
så dras vi mot det klara
i äventyrets hopp
trots att vi ej förstår
att helt i ord förklara
vad hennes kraft förmår
de stunder hennes kropp
besegrar gränsers snara:

Då får dilemmats plågor
ändå till sist ett slut
som uppstår i det rus
där själva markens vågor
tycks jubla i sitt brus:
- Bli fri, Gudinna, njut!
Nu upphör alla frågor
och gränser suddas ut
när underjordens ljus
blir paradisets lågor.

Höstfrukt

Stormen som drar sin förändring mot land
skymmer, får vågornas glitter att smälta.
Dyningar, en gång så bidande blå,
forsar nu livfullt och skummande grå.
Ohejdbar styrka av strömmande sälta
löser upp marken från årstidens band.

Guldsand som vitnat vid snäckornas skal
sveper kring dyner med aning om isen.
Gyllene former har smalnat och blekts.
Sidenmjuk slätt, där det skrattats och lekts
viskas till vila av brittsommarbrisen.
Nu är dess smekning mot kinderna sval.

Ögon som sov under solspunnen ro
öppnas mot världen, så vidgade klara,
blinkar förundrat mot allt som är nytt,
vet inget ännu om sommar som flytt,
lever på gnistan helt ny i sitt vara,
oskrivet ren inför sanning och tro.

Löven som vaggat i trädkronors sång
singlar den sista befriande biten.
Bladet är vänt i historiens pärm.
Dunkelt är skenet från nattlampans skärm,
lyser sin mildhet på slumrande liten:
Sov litet ännu, för resan är lång.

tisdag 4 november 2008

"En opassande utmaning"

följande inlägg kommer sig av att http://stevelando.blogspot.com utmanade mig, se http://stevelando.blogspot.com/2008/11/en-oppassande-utmaning.html

landos blogg rekommenderas mycket varmt !!!

just nu skippar jag för övrigt stora bokstäver, eftersom min lilla dotter föredrar att sova på mig, när jag sitter framför datorn.

reglerna är följande
"* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg*
Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa*
Utmana 7 andra i slutet av inlägget och länka till dem
* Lämna en kommentar i deras blogg om att de har blivit utmanade"

1. precis som den som utmanat mig ogillar jag starkt denna typ av listor och brukar deleta sådant direkt, men då nämnda poet som vanligt gör allt med lite extra finess, så att det blir roligt, antar jag utmaningen, med mer information än någon antagligen vill veta

2. en sådan information som jag brukar göra andra generade med (men som jag själv finner rolig) är att jag blev gravid på årets första dag och att graviditetsveckor, månader och dagar sedan följde året exakt (ex: förlossningen var i vecka 39+3)

3. jag snor det här med Göteborgs central i punkt tre. förvisso har jag aldrig sovit där, men natten då stormen Gudrun rasade runt knutarna, fick jag och mina vänner ta vår tillflykt dit (efter en fest som en på spårvägen ordnat, så att festen varit på en spårvagn som rullade runt i staden. sedan hoppade vi på en av de få bussarna som fortfarande gick, fick gå bland nerblåsta träd genom hjällbo och sova över hos en kompis i hammarkullen. men det är en annan historia)

4. jag snor även temat i punkt fyra. tandläkarskräck är en av de fobier som jag inte har - annars har jag en del rätt komiska sådana, till exempel grodfobi.

5. är extremt visuell och ser tillvaron synestetiskt, vilket innebär att såväl bokstäver som siffror har specifika färger för mig. detta gör att jag lättare än genomsnittet verkar kunna memorera till exempel telefonnummer, då jag ser färgkombinationen

6. har kysst fler kvinnor än män

7. berömdheter som zeus, jahve och liknande är sällsynta i min släkt, trots att forskning om denna finnes. det är mest bönder från sverige och norge, men många med ett stort intresse för musik, vers och konstnärligt skapande av olika slag - intressen som jag ärvt. i dagsläget sjunger jag i ett rockband, skriver rimmad vers och har gjort en del låtar tillsammans med min man.

tyvärr kan jag ej länka till hela sju bloggar, då jag är mycket lite aktiv i bloggvärlden än så länge, men smackar dit sju poem i stället, rakt av från bokmärkena på poeter.se, för att göra det enkelt

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=731945 - duktig poet som skriver rimmad vers med klassisk känsla

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=729707 - poet som på ett fascinerande sätt djupdyker i skapandeprocessen

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=714035 - livsbejakande dikt av poet som tillika skriver rimmat rytmiskt

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=708891 - passionerat

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=698497 - vacker bild :)

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=698537 - sensuell favoritdikt av en mycket duktig poetissa som skriver med både glöd och en del hederligt krut

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=677064 - underbar gravid-dikt av en varm och av mig mycket älskad person

söndag 31 augusti 2008

Väntans vidder

Inför mig sågs utsikten
vindsmekt, så lekande fri
från skogsbryn till solbelyst slätt.

Med penseln försökte jag följa
dess skiftningar, få den att bli
till verklighet, sedd på mitt sätt.

Var något av godo att dölja
i strävan mot den harmoni
som skapar ett livfullt porträtt?

Och när var det tid för att skölja
sin pensel, ta ner sitt staffli
och blanda en annan palett?

måndag 9 juni 2008

Haiku

solspunnen mognad
vildväxt under stjärnors fång

smultron i månsken

söndag 25 maj 2008

Så kläds på nytt

Så kläds på nytt en skuggig slänt i blått
och trädens valvtak smeks av sol så len
att minsta lilla liv på skrovlig gren
förtjusas av den mening det har fått.

Det susar svagt av alla steg som gått
befriat över gräs och solvarm sten
från tid till tid i vårens sälla sken
vars minne väcks i varje nyfött skott.

Nu anar man ånyo den nyans
som rymdes i en tid då alla svar
låg givna under skyars välvda höga.

Det sista av dess ton blev lämnad kvar
i skuggan där det dröjer någonstans
intill förgätmigejens blekblå öga.

fredag 9 maj 2008

Det ekar en längtan

Det ekar en längtan i rymdernas sfär
att vila i blickfångets värmande strålar,
beskådas helt ömt för precis det man är
och fri från fasader förväntningar målar.
Man undrar och hoppas att en gång förstå
om någon fördold där i stjärnvalvens blå
kan se dessa levande ljusglimtar vandra
på färd mot varandra
och intas av önskan att ena de två.

Vem känner de gåtfulla öppnande drag
som upplöser pjäsernas skuggsilhuetter
så mjukt att föreningens trollbundna slag
raderar de gränser materien sätter?
Finns någon som anar sitt jag i din grund,
blir varse ditt djup i en hisnande stund
men läser din yta med varsamma händer?
Vad är det som tänder
det ljus som kan lysa ett evigt förbund?

söndag 20 april 2008

Den vackraste rytmen

Så med ens en stilla dag
under himlens välvda blå
genom tidens andetag
hörs ditt hjärta slå.

Över alla sinnen känns,
som en puls av livets lag
när den korsar tankens gräns,
dessa lätta slag.

Underbara hemlighet,
skyddad djupt och redan kär
för oss här som inte vet
ännu vem du är.

Så förnyas hoppets sken,
återföds var sällsam gång
världen åter målas ren
inför hjärtats sång.

lördag 15 mars 2008

En fleurs

La pensée éveillée
s'épanouit en vivant

la douceur de la langue