Nog regnar det om hösten.
Vart skede har sin gång
men säg mig, vems är rösten
i vilsna vindars sång?
I välkänt vemod slår den
med dov och dunkel bas
de mörka mollackorden
mot fönsterrutans glas.
Så driver lövens följen
mot platser utan namn
där deras tunna höljen
blir ett med mullens famn.
Nog regnar det om hösten.
Vart skede har sin gång
men säg mig, vems är rösten
i vilsna vindars sång?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så väldigt, väldigt fin! Också väldigt sorglig, i alla fall i mina öron.
/astranova (på poeter.se)
Skicka en kommentar