Precis den stund då himlen börjat glimma
av stjärnors tysta kall att varsamt strö
sitt ljus där dagen lagt sig ned att dö
går hemlig längtan ännu att förnimma.
Kom mjuka vind från ängens våta dimma
berusad med en doft av slaget hö
och finn din väg bland blomsters fallna snö
på sällsam färd i nattens skymningstimma.
Smek fönstrets vita glipor upp på glänt
isär med kraft så sinnlig, så direkt
att stolta stjälkar darrar i sin vas.
Berör den varma hud där pulsar bränt
vid tanken på din andes fria fläkt
som rör sig där så nära immigt glas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En i min mening helt suveränt framhållen erotisk skapelse som immar tätt i sina ord så lätt.
Tredje styckets 'och' skulle jag ack av assonansiska (samt allitterativa) skäl direkt ändra till 'samt', men det är jag det:)
Detta även om 'och' fyller en assonantiskt schema så är 'samt'-ets assonans långt mycket behagligare, och mer passande i sin aura.
Läsningen blir - i mina ögon - bättre. Ja, jag vägrar läsa den innehållandes 'och' där:)
Tackar för finfin kommentar.
Nu är "och" borta i alla fall :)
Skicka en kommentar