söndag 9 augusti 2009

Någonstans bortom

Någonstans bortom finns orden som koder.
Sällsynt ehur att de någonsin når
hit till min penna, där tystnaden råder,
gäckandes syftet med skriftliga spår.

Någonstans bortom kan kanske det äkta
skapa ett språk som vi båda förstår.
Hur blir de innersta skrifterna väckta?
Orden är trolltagna. Tystnad består.

1 kommentar:

S.A.I. Steve Lando sa...

som alltid i mitt smådruckna påflugna påstridiga tänkande tänker jag, ehur, ej såvida rättfärdiga men allsom tänkvärdiga:

~

Sällsynt är dock att de någonsin når

~

Sällsynt är ehur att de någonsin når

~

mumma för en fonemskönare som jag. Mycket snyggare:), jag funderadande endel om det skulle vara 'äro ehuru', men fastnade för den kortare, kanske särledes för finaliteten. Hursom,

Allmänt så vill jag slå ett slag för ett mjukare uttal, och då kan man radera det hårda 'dock' mot ett mjukis 'ehur' (ej vägledande men allt bifonetiskt).

Allmänt så undrar jag om det är för jag är sydhallänning som jag så alltid vurmar för mer mjukare grötigare uttal, eller om det är min mjuka piemontäsiska (likväl den väldigt mjuk o grötig), men visst är det finare med mjuka vokaler ock konsonater än hårda kalla sådana? Mjukhet, visavi hårdhet. Gällande allt:)? Hårt i mjukt:)

sedan i rad fyra är jag själv en sucker för att föra in ett 's' (kan appeleras ovan), 'gäckandes syftet med skriftliga spår', vilket ger inte bara allitteration utan även den viktiga assoneringen i rytmen, hyperviktigt enligt mig i denna dikt. Åtminstone i mitt uttal blir det en skönmässig förbättring, inte minst med anledning utav initialordet i stycket. Efter att ha noga läst, så ja!, för in ett 's' i 'gäckandes'.

ta nu inte mina små smärre ändringar som jag ej din dikt gillar, ty jag gillar den mer än vad jag i mitt sinne nu förstår.

scharia tabaka, iaka scharaka
maia rapoli, soli, di loli

Ditt andra stycke, inte allena är det finurligt skönt i sin fonetiska skapelse utan även för det med sig en djupsinnighetsundran utav skriftens nådo, ävsom mystikens aura den infångar.

En underbar dikt, eller snarare verklighet.

visst är det lite eggande?:)

la fena têra

kan la têra tsantè
suar via

~