Du som snart ska känna färgens namn

Du som snart ska känna färgens namn
vilar litet ännu i min famn,
kvar en kort sekund vid drömmens rand
där allt formas lätt som lekens sand.

Så helt plötsligt är den åter där,
ljusets blick där alla färger är,
landar öppen först i min, men snart
spinner den omkring med väldig fart.

Golv som speglar dagerns matta glans
möter åter mjuka fötters dans.
Orden sjunger i ett vaket nu,
glittret följer allt det som är du.

Solen leker väg där jagets värld
väcker former längs sin upptäcktsfärd,
allt från spring på fält till kryp i vrår.
Ljuset letar gömmen där du går.

Så driver lövens följen

Nog regnar det om hösten.
Vart skede har sin gång
men säg mig, vems är rösten
i vilsna vindars sång?

I välkänt vemod slår den
med dov och dunkel bas
de mörka mollackorden
mot fönsterrutans glas.

Så driver lövens följen
mot platser utan namn
där deras tunna höljen
blir ett med mullens famn.

Nog regnar det om hösten.
Vart skede har sin gång
men säg mig, vems är rösten
i vilsna vindars sång?