Etna

Betänk, vem kan väl blända
som hon med bördig slätt
perfekt för druvors skörd?
Men likväl kan det hända
envar som blir förförd
av ståtlig silhuett
att åtrån, den nyss tända
beslås med tvekans rätt
för blir den jungfrun rörd
kan ödesvägar vända.

Men trots det stråk av fara
som kantar varje spår
mot hennes krönta topp
så dras vi mot det klara
i äventyrets hopp
trots att vi ej förstår
att helt i ord förklara
vad hennes kraft förmår
de stunder hennes kropp
besegrar gränsers snara:

Då får dilemmats plågor
ändå till sist ett slut
som uppstår i det rus
där själva markens vågor
tycks jubla i sitt brus:
- Bli fri, Gudinna, njut!
Nu upphör alla frågor
och gränser suddas ut
när underjordens ljus
blir paradisets lågor.